Dancing in the rain

---

 

Att vara modig i en kultur av rädsla

Världen genomgår en stor förändring. Det är hur spännande som helst och ett perfekt läge för oss att se över våra egna liv. Våren är alltid förnyelsens tid och i naturen kan vi hitta inspiration till mycket. Naturen har en fantastisk förmåga att återhämta sig och förnyas. Död och pånyttfödelse, om och om igen. Precis som våra liv. Och ändå verkar det som om förändringar på något vis är skrämmande för många människor.

 

Hur kan det komma sig? Kan det vara så att förändring ofta är obekvämt? Förändring är riskabelt. Förändring är något som andra ska göra. Inte jag. Vi kan se vad som är bäst för andra. Varför de behöver släppa taget, röra sig framåt och prova på något nytt. Vi tvekar inte att tala om det för dem. Frågan är bara varför tvekar vi när det kommer till oss själva? Kan det vara så att vår vision om var vi är på väg är oklar eller övertäckt av rädsla. Vad ska mamma tycka? Tänk om jag inte får något nytt jobb? Tänk om min pojkvän lämnar mig? Om jag prioriterar mig själv, blir barnen besvikna då? Så här håller vi på och tiden den går.

 

Rädsla är det största hindret mot förändringar, av alla det slag. Det är vanligt förekommande och absolut inte något att skämmas över. Alla har vi våra hjärnspöken. Människor är väldigt olika och alla har sitt eget sätt att hantera utmaningar. I min praktik träffar jag många olika sorters individer och har sett just hur otroligt kreativa människor kan vara när de ska hitta argument som talar för att bevara det som är. Jag har hört det mesta. Så här kan det låta…

-          det är för tidigt

-          det är för sent

-          jag har inte råd

-          jag har inte tid

-          jag har ont i knäna

-          jag är för gammal

-          jag är för ung

-          det är inte mitt öde

-          det ÄR mitt öde

-          planeterna står inte rätt i mitt horoskop

-          jag ska gå ner några kilon först

-          han/hon får ändra sig först så ändrar jag mig sen

-          det är lågkonjunktur

-          man vet vad man har men inte vad man får

-          jag förtjänar inte bättre

-          jag kan inte

-          jag vill inte

-          jag orkar inte

Tänk om vi kunde använda denna enorma kreativitet till att hitta argument som leder oss framåt och kanske prova något nytt. Varför inte lägga sin tankeenergi på att skapa tankemönster som leder till utveckling och inte stagnation? Om du är en av dem som står inför förändringar får du här fyra viktiga hållpunkter som du kan utveckla vidare själv och som kanske kan vara dig till hjälp på vägen.

 

! Kom ihåg vem det är som styr ditt liv.
Tro inte att du inte har något att säga till om. Det är du som bestämmer hur du tillbringar din tid eller vad du lägger din energi på. Ibland kan det se ut som om vi hamnar i situationer där våra möjligheter att välja är begränsade. Eller kanske känner vi oss till och med som offer för någon eller något. Sanningen är att även då vi kanske tillsynes inte har valt situationen eller omständigheten har vi ändå alltid möjlighet att välja vår inställning till den. Det som underhåller den typen av tankar där vi upplever oss som offer eller drabbade är våra gamla, oftast ärvda, stela tankemönster. Vi har ärvt dem från våra föräldrar som ärvt från sina föräldrar och så vidare. Ibland bär vi på tankemönster, som när vi tittar lite närmare på dem, härstammar från 1800-talet. I de allra flesta situationer har vi valmöjligheter. Jag har sett att många människor blandar ihop svåra eller utmanande val med brist på valmöjligheter. Vissa situationer kräver nämligen av oss att vi tar itu med något som kan kännas obekvämt.

Vad du kan göra:
Det enda som skiljer ett mål från ett önskemål är en tydlig tidslinje med en realistisk plan. Kavla upp ärmarna och lägg upp en plan. Det är inte säkert att du kan förändra något och få ett synligt resultat omedelbart. Med en realistisk plan har du stakat ur kursen och tagit det första steget.

! Om dina rädslor stirrar på dig…

Rädslan för att vara oälskad hindrar oss ofta från att styra över våra egna liv. Det kan vara så att vi är rädda för att drabbas av andras missnöje eller ogillande vilket berör en av människans kanske djupaste rädslor, det vill säga rädslan att bli bortstött och oälskad. Det kan här vara värt att komma ihåg att det som är rädsla är INTE kärlek. Eller så kanske du drabbas av felrädsla och blir rädd för att göra fel val. Så du gör inget. Du litar inte på din egen förmåga att förändra din situation. Tilliten till din egen förmåga att fatta bra beslut finns inte.

Vad du kan göra:  

Om dina rädslor stirrar på dig… STIRRA TILLBAKA och gör det ändå. Öva dig på att göra det som känns svårt. Börja med en lättare utmaning och öka svårighetsgraden efterhand. Våga prova något nytt. Ett nytt förhållningssätt, en ny maträtt, ett klädesplagg som du normalt sett inte skulle välja. Det enda man kan vara helt säker på är att om du gör det du alltid har gjort kommer du att få samma resultat som alltid. Bestämd dig för hur du vill ha det.

! Våga riskera att göra andra upprörda för att behålla din egen inre frid och goda hälsa.
Är du en ja-sägare som gör vad som helst för att det ska vara lugnt runtomkring dig? Eller är det kanske så att du är konflikträdd och undviker i det längsta att riskera att drabbas av andras ogillande? Det är inte ovanligt att människor stannar väldigt länge i förhållanden som är ”döda” eller i arbetsuppgifter som för länge sedan slutat kännas tillfredsställande. Kan det vara så att ditt behov av att vara duktig, älskad och behövd hindrar dig från att säga nej och sätta gränser. Är du den som folk alltid ringer till när de behöver få hjälp med sina ärenden som de av något mycket ”giltigt” skäl inte hinner göra själva. Om svaret är ja på någon eller några av dessa frågor är du en bra kandidat för en tapperhetsmedalj och en enkelbiljett till utbrändhet.
Vad du kan göra:  

Öva dig på att göra två personer förbannade varje vecka.

 

! Gör din egen hälsa och välmående till prioritet nummer ett.

Det kan inte sägas tillräckligt många gånger. En grundförutsättning för att vara lycklig och harmonisk är en god hälsa. Detta kan inte ha undgått någon enda människa som surfar på nätet, ser på TV och läser tidningar. Det är överflödigt att i det här sammanhanget ens ta upp kost, motion och sömn. Alla vet vi ju hur viktigt det är och ändå…. Som den före detta rökaren jag är har jag funderat en hel del över hur det kommer sig att människor förgiftar sin kropp med dålig kost, rökning och stillasittande. Vi riskerar vår hälsa trots att vi har tillgång till alla fakta. Förklaringen här är inte enkel och skiftar säkert från person till person. Gräver man tillräckligt djupt så tror jag ändå att det för alla i grunden handlar om samma sak, brist på kärlek till självet. Vi älskar inte oss själva tillräckligt mycket för att stoppa i oss bra mat, prioritera tid till både vila och motion samt en vardag fri från beroenden av olika slag.

Vad du kan göra:  

Kom igen! DU är den viktigaste personen i ditt liv. Om du blir sjuk, tjock, missnöjd, bitter, trött eller deppig så drabbar det inte bara dig utan också alla i din omgivning. Samma sak gäller omvänt förståss. Om du tar hand om dig själv vinner alla, din arbetsgivare, dina barn, din partner, dina vänner och DU själv. Så, bestämt ett datum inom den närmaste månaden då du sparkar i gång din nya livsstil. Skaffa all information som du behöver. Var påläst. Peka ut fallgroparna och lägg upp en vattentät plan. Be din omgivning om hjälp, det är du värd. Tuta och kör!! (Skulle du få ett återfall, ägna ingen tid till att förebrå dig själv. Sådant beteende får anses som negativ energi. Bara gå vidare på den nya vägen)

Världen genomgår en stor förändring. Om du så tillåter kommer du att göra det också. En känsla av rädsla i maggropen betyder inte att du ska backa undan. Den kan betyda att du ska gå framåt in i det okända för att bli ALLT det som du kan vara. Om du väljer att röra dig framåt och gå din rädsla tillmötes kommer du inte bara att upptäcka din personliga styrka utan också få många nya erfarenheter att bygga ett meningsfullt liv på.

 

Branka

 

Tillbaka